Med 14 dagar kvar till Ironman Bolton stod Halmstad triathlon 70.3 på schemat. Planen var att få en genomkörare i bra fart och ett besked på hur formen var.

Åkte ned till Halmstad dagen innan för att undvika en extremt tidigt morgon så på tävlingsdagen kunde jag och mitt supportteam med pappa och kusin Hampus rulla de sista milen in mot Halmstad.

Vi skulle simma i Nissan som för dagen var varm och behaglig. Att simma i strömt vatten kräver en del extra av simmaren och det är något jag tidigare hanterat sådär, det har gått väldigt långsamt helt enkelt. På startlinjen stod även 4 andra lagkamrater och teammedlemmar i TriHARD PT vilket var roligt.

Startskottet gick av och fältet drog iväg. Hittade en rytm som jag tyckte var okej men armarna ville inte alls vara med, fick mjölksyra ganska snart och fick kämpa för att ta mig framåt. Med facit i hand låg jag alldeles för långt ute i vattnet och fick där kämpa extra hårt mot strömmarna som gick åt andra hållet. Efter första och andra bojen vände det sedan medströms nedåt och då kändes det lite bättre. Avslutade simningen med att vända upp motströms igen och även här kändes det som om jag simmade i sirap. Även här för långt ut i vattnet (när jag analyserat i efterhand) Hade på känn att simtiden skulle vara lång men riktigt så lång och dålig hade jag verkligen inte trott. Klockan visade på 41 minuter och 2160 meter simning. Inte mycket att göra åt där och då utan det var bara att släppa och sticka iväg ut på cykeln.

Cykeln var idag för första loppet bestyckad med en disc från Ron Wheels vilket skulle bli spännande att se vad det gav. I första backen ut på cykeln ser jag hur mina wattvärden är galna, 700-800 watt när jag tryckte på lite grann uppför kändes lite väl felaktigt så i första utförsbacken kopplade jag loss mig från pedalerna och försökte kalibrera mätare i farten, tyvärr utan att lyckas då den fortsatte visa alldeles för höga värden. Ok, skit i wattmätare och gå på känsla och puls då helt enkelt Patric tänkte jag. Plockade omgående många placeringar på cykelsträckan och i efterhand visade det sig att jag klev upp ur vattnet som 110e man.

Hittade ett bra moment och kunde trycka på bra längs hela banan. Hade jämnt tryck i pedalerna på platten och höll igen något i uppförsbackarna. Efter cirka  4 mil började antalet cyklister framför att glesa ut och jag cyklade ensam utan att ha några cyklister nära under långa perioder. Lättade lite på trycket sista 3-4 km in mot mål och kunde kliva av cykeln efter 2.18 med ett snitt på 38 km/h. Hade plockat 80 placeringar på cyklingen och låg nu 30e man totalt och 5a i min age-group M45-49, cirka 10 minuter efter ledaren Jesper som både simmat och cyklat bra mycket starkare än mig.

Hade inga större förhoppningar på att benen skulle helt pigga idag men ack så fel jag hade. Öppnade i 3.50 fart och jag bara flög fram, stabil puls, låg upplevd ansträngning och bra fart. Avståndet upp till täten krympte snabbt och jag var ganska snart uppe på 2a plats i min klass. Dock fortfarande 6 min kvar till ledaren efter 10 km som passerades på 39.30. Den grymma känslan hängde kvar och jag kunde springa på km efter km i sub 4 fart och med varvet kvar var avståndet upp till täten 2 min o 30 sek. Blev lite störd av något som fastnat under höger sko vilket gjorde att jag fick ont men tid att stanna, skulle inte tro de – nu skulle det tryckas på…. På väg förbi växlingsområdet en sista gång med 2 km kvar fick jag sista tidsangivelsen på 43 sek upp till ledare och en beskrivning på hur ledaren var klädd. Efter nästa sväng såg jag honom 300 meter framför. Jag ökade något och såg att jag tog meter för meter och med 500 meter kvar gick jag upp i rygg för att omgående trycka till lite extra och dra om och förbi upp, över den avslutande bron där jag kunde kika över axeln och se att han inte kunnat svara. In mot mål mot seger i M45 och en 7e plats totalt. Loggade en löpsplit på 1.23.50 vilket visade sig vara den nästa snabbaste i hela tävlingen (endast segrare i seniorklassen sprang snabbare på låga 1.23)

Tar med mig en underbar känsla från tävlingen, fina ben trots en riktigt hårt träningsperiod fram till Halmstad där jag under juni månad tränat nästan 60 h vilket för mig är väldigt mycket. När jag tog av min skon i växlingsområdet efter loppet såg jag anledningen till smärtan i sulan, höger fot. Fyra säkerhetsnålar som legat i startkuvertet hade prydligt lagt sig i skon och legat där under hela löpsträckan och irriterat lite grann, tur man inte är allt för känslig

Nu väntar lite återhämtning och sedan de sista veckornas förberedelse fram mot Ironman Bolton.